Nu har jag fiskat min sista fisk. Efter en stenhård slutspurt med nya rekordfångster varje dag, stundtals i hårt väder, är vi nu färdiga med vår kvot på 60 ton torsk. Jobbet är klart, med andra ord. Några soliga dagar har använts till att göra iordning och lasta nät och ytterligare någon dag på att packa ihop Åges bråte (saltade fiskar, våffeljärn, verktyg, papperslappar mm) på bua och göra båten klar för hemfärd.
Igår hissade Åge norska flaggan och for hem till Heröy med Stortinn. Jag stod kvar på kajen utanför Glea och vinkade farväl.
En epok är över. Det känns väldigt skönt att jobbet är klart, men samtidigt lite sorgligt att festen är över. För det har verkligen varit en stämning av fest och av att vara i jordens centrum när fisket var i full fart här på Röst.
Men, nu tar nya äventyr vid. Vi sitter just och kollar kartan för att se om inte Sarek ligger på vägen mellan Lofoten och Falun...
Sköt om er, sötnosar
björn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh Sarek, dess ljuvliga vita höjder, såsom kvinnors bröst höjer dom sig i sin fulla prakt. Jag önskar att jag fick åka till Sarek!
SvaraRaderaFast jag tror nog att Karlskoga ligger mest mellan Lofoten och Falun, det är bara en fråga om att böja universum lite. Här finns närkeslättens öppna landskap samt den värmländska skogsmulliga bygden. En underbar plats helt enkelt.
Sköt om er ni med, Janne Eva barnen
Kom genast hem och styr upp Falu spelmanslag.
SvaraRaderaVi har inbjudits till Kaustinen i sommar.
Du ska ha gula ledartröjan på dig.
Tycker åtminstone jag.
Bollstabruk ligger väl någotsånär på vägen mellan Röst och Falun!
SvaraRaderaHär finns ingen fisk, inget hav och inga norrmän, inga fjäll eller vandringsleder, men väl god mat, ångermanälven och två urgulliga ungar - och en längtande vän som skulle bli såååå glad över att få rå om er lite... Kramar!!!