Vedöy

Yo

Här är det fart och fläkt! Momsen ska redovisas, Erika skäller ut Anders bokföringsdame och en båt står till vårt förfogande under påsken.

Igår åkte vi tillsammans med Steve ut till det närmaste av "fågelfjällen" söder om Röst: Vedöy. Stupbranta grässluttningar betas av får och stupbrantare klippväggar bebos av allehanda sjöfåglar och över hela tårtan kretsar tjogtals örnar. Vädret var strålande sol, nollgradigt och max 10 sekundmeter. Vi klättrade till toppen och fick en fantastisk utsikt över omgivningarna - något som man som Röstbo inte är van vid. Röst är ju slående platt... Bäbisen ja. Han var hos Elin och lekte.

Några snabba bilder bara:


Mamiyan fick lufta sig lite. Jag släpade trots allt upp fanskapet till toppen...


Här bor just nu minst 10 000 tretåiga måsar


Björn och Erika med Röst i bakgrunden. Steve plåtar


Kitsch: Havsörn med Röst och Lofotväggen i bakgrunden.


Våra efterforskningar har konkluderat att Sarek i sanning ligger mellan Röst och Falun och vi siktar på att fira vår förlovningsdag på den plats där förlovningen ingicks. Seriöst, eller hur... Det kan mycket väl hända att Bollsta också ligger på vägen hem, Linda! Vi ska snackas om det. Värmland får vi dock ta en annan gång :(

Nu väntar en vecka full av diverse pyssel och sistaminutenfixande och middagsbjudande och sen kommer syster och mor och vi kanske ska fiska någon torskstackare till innan vi glider hemmåt nästa tisdag.


Jammen, då vet ni ju hur det ligger till!

Ha det finast


/b&e&h

Klar med kvoten!

Nu har jag fiskat min sista fisk. Efter en stenhård slutspurt med nya rekordfångster varje dag, stundtals i hårt väder, är vi nu färdiga med vår kvot på 60 ton torsk. Jobbet är klart, med andra ord. Några soliga dagar har använts till att göra iordning och lasta nät och ytterligare någon dag på att packa ihop Åges bråte (saltade fiskar, våffeljärn, verktyg, papperslappar mm) på bua och göra båten klar för hemfärd.

Igår hissade Åge norska flaggan och for hem till Heröy med Stortinn. Jag stod kvar på kajen utanför Glea och vinkade farväl.

En epok är över. Det känns väldigt skönt att jobbet är klart, men samtidigt lite sorgligt att festen är över. För det har verkligen varit en stämning av fest och av att vara i jordens centrum när fisket var i full fart här på Röst.

Men, nu tar nya äventyr vid. Vi sitter just och kollar kartan för att se om inte Sarek ligger på vägen mellan Lofoten och Falun...


Sköt om er, sötnosar


björn

Bruka makt II

Tjenare

Ni kanske undrar hur det till slut gick med Anders som sparkade mig från sjarken Alvenes i strid mot folkvett och kontrakt? Jo, jag har minsann brukat lite makt på honom också, även om det inte är de hårda nävarnas melodi som spelas här utan fackets advokatsång.

Jag gjorde så att jag kontaktade fiskarnas fackförening Norges fiskarlag. De sa: förvisso ska man vara vara medlem i Fiskarlaget INNAN man får problem, men vi gör gärna ett undantag för stackars svenskar. Så jag betalade min medlemsavgift och fyllde sedan i en fullmakt som ger Fiskarlaget rätt att låta sina advokater kontakta Anders och höra hur han hade tänkt sig egentligen. Free of charge. För mig alltså. Sannolikt inte för Anders. Hur detta avlöper vet jag inte ännu, men ordet advokat brukar enligt Fiskarlaget ha en uppmjukande effekt på trilskande arbetsgivare.

Bruka makt även här alltså...

Björn

Bruk list

Det ær førmiddag på Skjære. Det skøna lugnet har førbytts i kaos. Ett avgrundsvrål slår effektivt ut all møjlighet till tankeverksamhet i en mammas hjærna. Bæbisen slingrar sig som en orm medan fuskpolo, vantar, ylletrøja, tossor, overall och møssa ska på. Vad var det nu Bjørne sa att jag skulle gøra før att klara av situationen? Bruk makt? Nej just ja. Helmer ær ju ingen torsk. List ær en bættre idé, men inte lætt nær det ær sovdags før en ettåring.

Den som ændå hade en torsk...

Bruka makt!

Jag kan berätta hur det kom sig att jag har gått från uselt till riktigt brukbart fiskebåtsmannskap. Det hände sig för några veckor sedan när jag jobbade några dagar på shöjtan ”Hansøy” tillsammans med Stig och Steinar:

”Bruka makt!!!”

Den gamla fiskebåten rullar kraftigt i en blandning av tunga dyningar och ivriga vågor uppiskade av ström och vind. Det blåser styv kuling och vi drar garn ett gott stycke söder om Skomvær vars fyr markerar de sista skyddande skären innan England. Garnen är fulla med fisk som är intrasslad i linet. Jobbet som jag och Stig utför går ut på att ta loss fisken, blögga (bloda av den) och kasta den i ett sköljkar någon meter bort, över min högra axel. Steinar står i aktern och drar garnen för hand och gör dem redo att sätta igen. Vi får mycket fisk. Två ton på de första 25 garnen. Det gäller att jobba fort.

Jag lutar mig mot stålrännan med magen och tar spjärn mot lastrumsluckan med benen. Båten rullar kraftigt mot babord. ”Åhhhhhh...” säger Stig. Tillbaka mot styrbord och jag dunkar armen i winschen och får 100 kg fisk från sköljkaret i ryggen. ”Steik!” från Stig.

Mina kalla händer fumlar med hytten, den handtagsförsedda krok som man använder för att dra lin och fisk åt olika håll, handskarna fastnar i linet och fisken bara fastnar än värre.

”Bruka makt!!!”

Stigs vrål överröstar vinden. Han visar: Ta tag i fisken över nacken och kläm fast den mot kanten på rännan med vänstern. Dra loss linet runt fiskens nos med hytten i högern och räds inte att slå i näven i rännans kant. Dra sedan 15 kg fisk genom en 94 * 94 mm maska och hiva i karet. Ta i. Hårt. Och om det jävlas: Bruka makt.

Bruka makt betyder alltså att när man redan tar i som mest så tar man i ännu lite till. Man sliter av linet, rycker sönder benen under fiskens gälar, river upp ett tillräckligt stort hål, når ända fram till sköljkaret med den tunga fisken och istället för ett fummel gör man ett ryck som helt magiskt får loss fisken ur trasslet istället för att sätta fast den ännu värre. Bara att ta i lite extra alltså, så går det.

All den där makten sitter i styrkan i händerna. Om man inte orkar med händerna så spelar det ingen roll hur starka armar du har – kraften går inte att överföra. Händer är fantastiska verktyg egentligen. Ömt godnattande av bäbisen ena sekunden – bruka makt på fiskenbåten nästa.

Och så plötsligt funkade det även för mig. Jag hade fått upp tillräcklig styrka i händerna helt enkelt. Tror jag. Jag orkar hålla fast, orkar riva av två och om det krävs tre lin på en gång, orkar kasta fisken tillräckligt långt.

Najs.

Så dagens fångst på Stortinn: ca. 1800 kg torsk och 200 kg sej som när jag jobbade med Anders var ett oöverstigligt Mount Everest av smärta och utmattning kändes nu som en stilla semestertur som vi var klara med före 10 och hemma efter leverering och lite småpyssel vid 12. Betydligt skönare.

”Du kommer väl och jobbar nästa år igen?!” sade Åge för säkert tionde gången. Tja.... Den som lever får se.


Ikväll skulle Maj och Kentaroo ha kommit hit på besök. Men de beslutade att stanna öbver natten i Bodø eftersom det ryktas om storm under kvällen. Men de kommer imorgon istället. Det blir rackarns kul!


Ha det finare än fint tills vi hörs igen!!!

Senaste nytt från Skjäre

Tjenare små och stora! Detta har hänt:

Björnen jobbar på shöjtan Stortinn med skippern Åge och de två mannskapen Odd och Petter. Erika censurerar, med viss klokhet, en del personporträtt av mannskapet och ni får helt enkelt filura lite själva på vad som kan rymmas bakom dessa namn. För att korta ner lite och komma till sak: jobbet går fint, serru. Från att ha varit långsam och usel arbetskraft står jag nu allt som oftast och retar mig lite på att de andra jobbar lite segt... Fippel fippel fippel med fisken och dra lyft titta bland linet. Ärsch, ta hit den där säger jag och riv slit rafs senare flyger fisken i slöjkaret. Satan så trött jag är i armarna, klagar Åge. Jag tar den jag, morrar jag och kastar torsk över hela båten. Nåja, vi blir alla snabbare och mer samkörda och det är inte så tokigt att slippa känna stressen och prestationsångesten varje sekund ombord. Åge säger allt som oftast positiva saker som "Du är bara go karl du" och "du har säker plass på båten nästa år" och "den sjarken såg jag fan inte" och livet på sjyen är helt ok trots att armarna hänger som sladdriga grisöron och händerna värker.

Just nu har vi lite långhelg vilket beror dels på finanskrisen som gör att fiskbruken inte köper in fisk som vanligt utan håller stängt fredag och lördag men det beror även på Åges svärmor som i aktningsvärd ålder avled av soppbetenelse och ska begravas på tisdagen. Det här med semester har två sidor: Den ena sidan vill gärna ha semester och ligga och grisa i soffan och mysa med bäbisen och löka i allmänhet emedan en annan sida tänker på att snart ska vi sätta garn och kräkas igen. Jag kräks alltid första dagen på sjön efter ett uppehåll. Motigt.

Jag måste bara säga: Jag har en supermysig liten familj. Bäbisen Helmer är mycket gullig och han lär sig allt från att gå till att kisset kommer från snoppen i ett rasande tempo. I dag har vi till exempel skakat hand och fnissat samtidigt. Jomensan. Igår sov han iförd oljehyr och flytväst liggande i Steves eka när vi åkte på sajtesiing runt skären på Röst. Se bilder nedan! Och så själva flickvännen. Hon fixar allt och lagar smaskig fisk och är snygg och snäll och bara bäst på allt. Jomensan, så ligger det till.

I dag har vi haft barnvakt! Elin har vaktat Helmer och vi har fixat med lite småtterier och ätit romantisk middag på bryggehotellet. Störtskönt i all enkelhet. Och Helmer får leka av sig med Elin och hennes dotter Kaia och katten Pus.

Vi ser även fram emot en del besök framöver. Det blir supernajs!


Hoppas att ni har det fint varän ni nu må befinna er. Vi höres!


b&e&h



Björn på kajen med Stortinn i bakgrunden och Åge i rorhuset


Stortinns grannbåt Nina Mari på väg ut på sjyen med Elefsnyken i bakgrunden


Elin på Skjäre. Tacomiddag!


Björn och Helmer besöker det grå huset på Kåröya. Spännande!


Kitchiga tretåiga måsar som det dräller av på Kåröya


Erika och skippern Steve med Väddöy i bakgrunden. Supernajsig båttur!


Snark. Helmer blir sömnig på sjyen

5/3 2009 Nytt jobb och sol

Tack för alla förslag! Vi har utarbetat något mellanting. Se själva:


Det händer en hel del på denna lilla platta landbit mitt ute i havet. Vi var riktigt frustrerade ett tag när Anders gav Björne sparken och vi kände att hur vi än hanterade det skulle det bli till nackdel för Björn. Nu har vi en plan för det hela, mer än så berättar jag inte nu, och det känns väldigt bra. Dessutom har alla vi möter, undantaget en, tagit Björns parti i detta.

Efter några dagars fotande, funderande och mys satte vi i måndags upp anslag med överskriften ”Trenger du mannskap” på butiken i hamnen. Medan vi handlade hade det sedan försvunnit två små lappar med Björnes telefonnummer på och tio minuter senare ringde en skipper från båten Stortinn och ville att Björne skulle börja jobba på tisdag morgon. Och så gjorde han. Skippern Åge med sitt mannskap Odd, Petter och Björn jobbar nu för fjärde dagen tillsammans och de har fått ca 12 ton torsk på tre dagar. Björn får skriva mer om sina äventyr på Stortinn själv.

Här hemma har vi besök av mormor vilket är väldigt kul för Helmer och innebär en stor frihet för mig. Igår tog jag därför chansen att följa med Heidi och hennes skipper Karl Lorenz ut på deras båt Grimsøyværing. Det var strålande sol, väldigt lite vind men ändå ganska mycket dyningar. Björne följde med dem ut en dag när väderförhållandena var väldigt annorlunda och spenderade hela dagen kräkandes ut genom rorhusdörren trots att han jobbat sammanlagt åtminstone en och en halv vecka på sjön. Därför var jag lite bekymrad över det där med sjösjuka. Men efter att ha lyckats tränga tillbaka en kräkning som nog hade kommit bara jag öppnat munnen, blev det en fin dag ute på havet, dock accompanerad med i princip konstant lätt illamående. Det var väldigt intressant och fascinerande att se Heidi och Karl Lorenz i arbete, otroligt samkörda och skickliga. En dag som den är det fint att vara fiskare! Vi kom hem med ca 850 kg torsk och skippern var väldigt nöjd eftersom de tänkt flytta garnen då det blivit så liten fångst tidigare dagar. Så vidskepelsen kom på skam. Här på Røst hävdar de flesta att kvinnor ska hålla sig hemma vid spisen och att det betyder otur att ha med dem på sjön. Men två kvinnfolk till trots blev det en fin fångst!

Här är ett par bilder från dagen:


Gryning på havet. Man ser Röst platta silhuett och Väröy i horisonten.


Karl Lorenz i rorhuset.


I arbete.

Sparken från Sjarken

Tjaaaa...

För att sammanfatta lite så kan man alltså säga att jag har fått Sparken från Sjarken. Det hela beror alltså på att Anders inte får leverera sej till sitt fiskebruk utan enbart torsk. Och Anders strategi var att fiska maximalt med sej innan torsksässongen kom igång för fullt för att få till en bra lott, alltså intäkt till båten så att han skulle kunna avlöna mig. Och helst en till man hade han tänkt sig.

Men en kväll i förra veckan när vi kom iland sent med tre ton sej (nytt rekord för mig) så klagade fiskebrukspersonalen på fiskens kvalitét. Anders blev förbannad och det gormades lite. Anders bedyrade att fisken höll god kvalité och jag såg ingen skillnad mot tidigare levererad fisk. När vi kom i land dagen efter så kom chefen för fiskebruket ut och skällde ut Anders, dels för hans dåliga fisk och dels för att han hade käftat kvällen före. Sedan sade han att han inte skulle köpa mer sej av oss.

Aj aj. Strategin och alla pengarna gick upp i rök. Anders var minst sagt överraskad och jag fattade inte riktigt vad som hände.

Sen har vi snackats vid några gånger och Anders har sagt att nej, se om vi inte får fiska sej så har han inte råd att ha mig anställd. Då kommer han att gå back. SÅ det vore bra om jag slutade, helt enkelt. Jag sa: Öhhhhh... Va? Det tog en stund att fundera igenom innebörden av vad han egentligen sa. Vi har ju ett kontrakt. Vi har ju liksom flyttat hit. Kan man verkligen göra så här?

Sedan har vi snackat med oika människor på ön. Alla tycker att det är fördjävligt helt enkelt. Vi har fått veta att fiskebruksägaren har problem med sin exfru och att det är därför han är så grinig just nu. Det kan vara hekla anledningen, för de andra bruken köper in sej. Men Anders kan inte byta bruk för då måste han flytta ur sin fiskebod och nya sådana finns inte att uppbringa. Jag har snackat med fiskarfacket som säger att jag kan stämma Anders samt att jag kan får arbetslöshetsförsäkring från Norge. Tja.

Sen har jag snackat med Anders igen. Han är lite hal, för han stämde träff på båten för att dra iland sejgarnen och lägga ombord torskgarnen. När jag kom dit så var han typ: Jammen då drar vi igång och jobbar då. Men jag sade att: Vaffan, hur ska det egentligen bli med jobbet? Och då snackade vi en god stund och jag framförde att detta tycker jag inte är bra emedan Anders sade att han skulle gå i konkurs. Slutligen sade jag att jammen inte fan ska vara med och dra garn om jag sedan inte får fiska och då sa Anders att nej det är ju klart.

Jag har några personer kvar att snacka med innan jag kan få klart en strategi här. Men vi sitter inte i sjön direkt. Vi har kosing så vi klarar oss och inga andra bekymmer. Men detta var ju inte riktigt planen om man säger så.

Jag utlyser en liten tävling här och nu: Vad ska vi göra? Några teorier:

1: Stämma Anders och tvinga honom att betala mig enligt kontraktet även om han går i konkurs.
2: Åka hem, med ett stopp i fjällen i någon mysig stuga.
3: Ansöka om arbetslöshetsersättning
4: Söka nytt jobb på någon annan båt
5: Ansöka om arbetslöshetsersättning eller sjukersättning (ont i foten) OCH söka nytt jobb på någon annan båt svart (mycket vanligt på Röst...)
6: Lägga om yrkesbana och fota skolungar och pippifåglar istället
7: Börja knarka (mycket vanligt på Röst)
8: Deala med Anders om att få jobba en del av torsksässongen i kombination med allt ovan
9: Andra förslag

Kom gärna med synpunkter!


Puss och kram från hela familjen!

björn

Några bilder också

Rösts enda kvinnliga fiskare - Heidi! En mycket trevlig tjej!



Torrfisk på gång



Utsikten från vårt sovrumsfönster igår morse



Helmer i idrottshallen! Det var massor av golv att krypa på!



Björn på båten

Här svänger förutsättningarna för vårt lilla liv snabbt och snärtigt. I lördags kom Björn hem och berättade att Anders inte får sälja mer sej till fiskebruket han brukar leverera till och därför inte visste om Björn skulle få fiska mer med honom. Strategin var att fiska så mycket sej som möjligt innan torsksäsongen kom igång på riktigt. (Sej får man fiska obegränsat av, medan torsken går på kvot.) Men det gick alltså inte. Så det blev ferie igen. Mycket trevligt, men lite konstigt att tänka sig att orsaken till att vi kom hit ursprungligen nu kanske ska gå upp i rök. Strax ska de gå och rigga båten för torskfiske och prata framtid. Det blir spännande att se vad som blir resultatet av den diskussionen...

12/2 2009

Lugn förmiddag på Skjäre. Helmer har just somnat efter en skön morgon med frukost och lek. Ute har stillheten lagt sig efter kulingen härom dagen. Snön faller rakt ned och viken innanför huset ligger spegelblank. Storspovarna letar smådjur i den snötäckta tången och trutarna seglar förbi i allt det vita.

Idag är Anders och Björn ute för att lägga nät igen. Vi har haft några sköna lediga dagar tillsammans och Björn har hunnit äta och vila ikapp lite. Nu har vi varit här i drygt två veckor, men det känns som mycket längre. Jag trivs så bra i huset och med de människor vi möter. I går var vi ute på fotopromenad medan Helmer sov långlur efter lunch. När vi kom till mitten av ön ringde Elin och bjöd in oss till barnehagen där hon arbetar med de mellanstora barnen. Där lekte sedan Helmer lycklig med diverse legogubbar, dinosaurier och Briojärnvägsdelar alltmedan han storögt tittade på de andra barnen. I eftermiddag ska Helmer vara hos Elin en timme medan jag går på gymmet och tränar. Vilken lyx!

Jag hör att ni verkar ha en riktigt fin vinter därhemma. Det är faktiskt det enda jag avundas er nu!

Välbehövd ledighet

Efter att vi blev hämtade av Sjöräddningen i fredags beslutade Anders att köra båten till Svolver på Lofoten för en översyn av motorn så att allt ska vara i ordning tills själva högsäsongen ska börja. Det tar tid att bli bärgad och tid är fisk, om ni förstår...

Vi tog således upp näten i fredags, sålde fisken och sedan fick jag semester. Och det känns som att jag behövde det! Dels är jag alltså fortfarande vissen efter den däringa körtelfebern och dels var jag ganska så trött i kroppen efter slitet på båten.

Under de här dagarna har jag sovit massor emedan Erika har varit underbar och tagit hand om en (tidvis) illskrikande bäbis, åkt väldigt lite båt, inte varit sjösjuk, fotat lite med pinsamt uselt resultat, gosat med bäbisen, haft varma händer och tjockaste raggisarna, tittat på tv (fränt, på norska dessutom) och så har jag provat det där med att äta. Äta har visat sig vara ganska kul som omväxling.

I lördags babysimmade vi. Störtskönt och trevligt. Dessutom träffade vi nya kompisar. Fast givetvis inga pappor. Nä, de håller sig undan babysim tydligen. Nåja.

En annan sak som jag har noterat är att norrbaggarna ofta hänger ut utlänningar i tv. Typ ”fyra araber har slagit ihjäl folk i Troms och horder av balter stjäl som korpar överallt.” Tja.

I söndags firade vi mammans dag medelst fin middag på Bryggehotellet. Hela familjen valde kockens stek med pommes, utom Helmer som fick bäbislinsgryta. Gott var det och jag tog extra pommes och åt Erikas sås. Till efterrätt beställde jag in hamburgertallrik medan Erika åt blandade tårtor. Alla dessa kalorier gör verkligen susen och jag känner mig mycket piggare, tackar som frågar.

Igår kväll blåste det upp betänkligt och vi fick meddelande om att det skulle bli strömavbrott på ön under natten av någon anledning. Vårt hus saknar isolering mer eller mindre och gardinerna fladdrade runt fönstren. Efter att ha fått väderrapport från Bodil beslutade vi att surra fast vår släpvagn i en stor sten så att den inte skulle flyga iväg. Sen vinterbonade vi Helmers säng också och tittade på tv tills den slocknade klockan 23...


Björn surrar fast släpet i en sten...



Röst utan el


Idag har det blåst kraftigt och tidvis snöat en hel del. Jag och Helmer gick på fotoexpedition i förmiddags, men bästa bilderna blev nog på yrvädret hemma vid huset.


Svårt att fånga grisigheten på bild, men tro mig: denna bild föreställer grisväder.


Mamman och bebisen inne i värmen medan pappan fotar ute i kylan. Typiskt...


Ikväll ska vi laga torsk och uer och Elin kommer hit på middag. Jag vet inte ännu om Anders och båten är tillbaka på Röst efter verkstadsbesöket, så vi får se imorgon klockan 04:55 om det blir jobb eller inte...


Puss puss från Björn

Tack fåren!

Igår eftermiddag var vi på gymmet för första gången. Det är större än Friskis och Svettis gym i Falun och har förutom träningsmaskiner, -cyklar och fria vikter bl.a. en sådan där vibrationsmaskin och en enorm platt-TV! Ca 100 av öns 600 bofasta lär ha träningskort där och det räcker tydligen för att det ska gå runt. Fråga mig inte hur det går till. Helmer kröp omkring på golvet och undersökte diverse vikter, provade löpbanden och vibrationsplattan med pappas hjälp. Det var tydligen väldigt kul!

På gymmet träffade vi Susanna, en italienska som för ett år sedan flyttade hit då hon blivit tillsammans med en av fiskebrukssönerna. Hon är otroligt trevlig och har på ett år lärt sig norska så bra att hon nu arbetar 70% på skolan samt enstaka kvällar på hotellet och restaurangen Querini. Hon förstår oftast oss bra också, vilket ju inte är en självklarhet då det är många ord som skiljer norska och svenska om man tänker efter.

Susanna frågade oss om vi hade hört att man skulle stänga av strömmen på ön från 23 till 07. Det hade vi inte. ”Jaha”, tänkte jag. ”Då får vi se till att ha välling på termos om Helmer skulle vakna innan 07 imorgon bitti.” Det brukar han göra ganska ofta. Så tänkte jag inte mer på det förrän vi kom hem. Då insåg även jag att det skulle komma att bli en kall natt. Hela huset värms ju upp med sex el-element, varav ett flyttbart, och ett infravärme-element på badrummet. Det finns en vedkamin, men bara yttepyttigt med ved. Vi har funderat på att köpa ved men inte gjort det ännu, då det är fasligt dyrt och Jan Helge som vi hyr av sagt att vi inte behöver tänka på att spara på elen. Det är dessutom närmast omöjligt att elda i kaminen och vara ensam hemma med Helmer då han inte alls respekterar ett nej gällande att inte gå fram till en kamin. Ute var det +1, blåste 15 m/s sydväst och snöade. Behöver jag påminna er om den milt sagt dåliga isoleringen? Det fladdrar i öronen nu när jag sitter i soffan och skriver... Så, vi la ett fårskinn i Helmers säng, tog på honom ullunderställ och ullfleeceoverall när han skulle sova och la ett gäng filtar och täcken i närheten för att lägga över honom allteftersom det blev kallare. Vi har ju tältat med Helmer i minusgrader och det stör mig inte, men jag kände mig riktigt stressad över den här situationen, konstigt nog. Detta trots att jag visste att det inte ens skulle bli minusgrader inne. Det ska liksom vara varmt när man är inomhus. Nåja. Inatt när jag kl 04 vaknade och för andra gången skulle lägga på Helmer mer, såg jag att det lyste i hallen och att elementet fungerade igen. Strömavbrottet blev tydligen inte så långt som de trodde.

Nu blåser det fortfarande styv kuling och temperaturen har sjunkit till -1. Extraelementet gör sitt jobb inne på badet för torka tvätten så här i storstugan sitter jag i soffan klädd i fårskinnstofflor, ullunderställ, fleecelångkalsonger, Woolpowers 600g/m2-tröja, en dubbelstickad ulltröja och inlindad i en filt. Jag älskar får!

Några bilder också

Fläskar på med några bilder:



Anders båt "Alvenes", en 42 fots sjark i stål




Vi tre knäppisar som skriver den här blogen!




Anders, Rune och jag riggar om båten från krokfiske till nätfiske




Vår granne njuter av en cigg i solnedgången...




Söt flickvän kikar fram i den gamla stenkyrkan nära vårt hus




Nina, ansvarig för babysimmet som vi var på igår. Stenhård miljö.




Mamman och bäbisen tar sig en liten lur i förmiddags. Myslingar.


Kramisar från oss alla till er alla

b&e&h

Skorrunge

Tjenare

"Skorrunge", det vill säga en fågel som ännu inte fått vingar, är också benämningen på sådana som mig: folk som inte har någon erfarenhet som fiskare.

Jag har nu jobbat fem dagar på Anders båt "Alvenes", en 42 fots Viksund stålbåt från -78. En "sjark", alltså med förarhytten i båtens för. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är fantamig ingen semester.

I måndags lade vi ut näten. Vi fiskar med tre nätlängder: två stycken 30 nät långa, och en med 40 nät. Sammanlagt 100 nät alltså. Vi fiskar efter sej nu. Planen är att få så mycket sej som möjligt innan torsken kommer på allvar, för torskkvoten är ganska liten och om vi skulle gå efter torsk nu så skulle vi fånga hela kvoten på någon vecka och sedan inte få leverera med torsk. Så när torsken går till skulle vi få hiva 90% av fångsten tillbaka i sjön. Onödigt. Det är mycket strategi i fisket...

I måndags ja. I fint väder gick vi ut från kajen vid 9-snåret på förmiddagen och gick rakt söder ut från Röst, genom "fjällen", de om sommaren fågelbemängda öarna som ligger mellan Röst och Skummvärfyren som markerar slutet på Lofoten. Anders berättade att vattnen runt Röst är väldigt grunda och att man ofta får väldigt jobbiga vågor direkt utanför hamnen. Det är nerlusat med lömska skär och farleden är en smal remsa på vars sidor Anders pekade ut olika fiskebåtsvrak.

Jag stod med Anders i rorhuset och tittade stint på hav, öar och vågor för att undvika sjösjuka. Men när vi lämnade de skyddade vattnen runt fjällen och kom ut på öppet hav söder om Skummvär tog det inte många minuter innan den första kastspyan kom som en faktura på posten. Sedan tillbringade jag resten av arbetsdagen - 5 timmar - med att försöka kräkas ungefär var tionde minut. Ganska jobbigt efter ett tag.

Lägga ut näten är lätt. Bara att leta rätt på rätt ställe, knyta ikop näten med diverse rep, bojar och flaggor som sedan på Anders kommando kastas i sjön tillsammans med ett 40-kilos ankare i var ände av näten. Gärna i rätt ordning och med bra timing. Och så ska man hinna kräkas också...


Tisdag skulle näten dras för första gången. Då gick vi ut 04:45 i vind som ökade från liten kuling och sjö på ca tre meter. Det ger fina arbetsförhållanden för en skorrunge... Jag hade dock preppat med receptbelagda sjusjukepiller och trots att jag var illamående hela dagen lyckades jag undvika kastspyor.

För att göra en lång historia mycket kort så fick vi 2600 kg fisk. Det tog en jävla tid, mycket tack vare att jag inte är speciellt bra på att dra upp nät ur sjön med vinschen, slita loss sprattlande tiokilosfiskar ur trassliga nät, köra näten genom "grejarn" för att sedan hiva dem tillbaks i sjön igen tillsammans med sina ankare. Jag är inte heller bra på att "slöja", dvs skära av huvud och ta ur inälvor ur ovan nämnda fiskar i full sjögång. Därför kom vi hem 21:30 och jag var helt slut. Jisses.

04:45 gick vi ut på onsdagen igen, nu med Anders trönderkompis Rune som medhjälpare. 1200 kg fisk och tre man gjorde att vi kom hem redan 15.

Torsdagen gav 1500 kg fisk och vi var hemma 17 efter en del trassel och fix med båten.

Nu har jag lite kort om tid och sammanfattar, som ni kanske märker...

På fredagen havererade motorn på båten på grund av igensatta bränslefilter och vi blev bärgade av sjöräddningen. Efter fyra timmars mekande kom vi iväg ut på sjön kraftigt försenade och vi kom inte iland förän vid 20-stryket efter att ha slöjat oavbrutet hela vägen från fiskeplatserna till hamnen.

Tack vare motorproblemen beslutade Anders att ta ferie tills på tisdag då båten ska på service i Svolver på Lofoten. Så jag antar att vi ska lägga nät igen på onsdag. Tills dess är det alltså semester. Och den är välbehövlig, det ska jag ärligt säga er.

Till praktiskt taget varje rörelse ombord på båten använder jag all kraft jag kan uppbåda, allt från att lyfta tunga ankare till att dra loss fiskar ur näten och att bara hålla i sig när båten rullar. Det gör att jag, en kontorskonsult som kan få träningsverk i musfingret efter en lång dag på kontoret, är lite trött i kroppen på kvällen. Det är också mycket psykiskt ansträngade att vet att jag gör ett så dåligt jobb: jag gör fel, långsamt och dåligt hela tiden. Vad annars kunde man vänta sig, visst, men det är ändå jobbigt och otillfredställande.

Jag känner också av min körtelfeber såtillvida att jag inte har någon matlust och att jag är allmänt hängig och trött.

Men allt blir bättre. Hoppas jag. Några dagars vila kommer att göra susen. Jag får sova och äta och vara på land.

Jag ska skriva kortare nästa gång, promis


Björn

Huuuga

Här ser ni "vårt" hus på Skjäre. Det är det till vänster.

Efter en vecka av vårväder visar nu Röst sig från sin bistra sida. -6 och ost 12 m/s. Det biter ordentligt i kindera. Björne är ute på havet hela dagarna och kommer hem varje kväll ganska trött och med någon typ av fisk med sig. Hittills har vi ätit hälleflundra och sej, men ikväll blir det uer och torsk (måste jämföra och göra av med fileer som ligger och blir gamla i kylen...). Det är en sådan ynnest att få äta delikatesser varje dag!

Mina och Helmers dagar är sig lika: promenader, fårskådning (för Helmer), fågelskådning (för mig), fotograferande, hushållssysslor och lite umgänge med Elin. Imorgon ska vi dock bryta vanorna och gå på babysim. Mer om det senare.

Jag ska försöka se till att Björne får till att skriva någon rad så att ni får förstahandsinfo om hans slit på havet.

/Erika

5/2 2009

Imorse vaknade Helmer strax efter att Björn gått hemifrån, det vill säga vid 04.40. Temperaturen i Helmers rum hade då sjunkit från ca 22 till 15 och en mycket kall och ledsen bäbis stod upp i sin säng. Detta kunde skyllas den kraftiga nordostvinden, en utetemperatur på -3, tveksam isolering samt ett inte tillräckligt effektivt el-element. Helmer fick komma över till vår säng, men sova var inte aktuellt längre. Så efter frukostbestyr, pottstund, lek och en tupplur klädde jag på oss en massa kläder, satte Helmer i bärstolen med vindskydd på och gick ut för att fota vågorna. Vår ände av Röst erbjuder nämligen öns snyggaste vågor när vinden ligger rätt. Tyvärr var det inte klart nog för att Lofoten skulle synas i fjärran, endast Väröy visade sig. Men våg-fotandet var inte så kul, det var svårt att få bra vinklar och att få vågorna att se så maffiga ut på bild som de var i verkligheten. Jag hittade två gamla fårhus att fota istället allt medan Helmer tog ännu en tupplur i bärstolen.

Vi är framme

Efter fem dagars resa med stopp i Skattungbyn, Östersund, Storuman och Mo i Rana kom vi slutligen fram till Röst på tisdagens kväll. Färjeturen, som är en av världens tuffaste reguljärt traffikerade rutter, gick bra även om det gungade ganska bra i dyningarna...

Framme vid vårt nya hus på Skäret möttes vi av Elin, vår vän från i november. Hon hade bakat födelsedagstårta och muffins åt Helmer och kraftig fisksoppa åt oss. Extrem service!

Huset är jättefint, kort sagt. Alla bekvämligheter finns och tv:n fungerar. Vi har det väldigt mysigt där.

Björn har jobbat lite på båten med att rigga den för fiske med nät istället för fiske med krok som Anders använde i höstas. Olika grunkogrejer ska skruvas loss och nya ska hivas ombord. Hydraulslangar ska bytas och hammaren ska letas fram. Vi har också hämtat 40 nya sejnät hos Rita (mer om henne senare), knopat ihop dem och lastat dem ombord.

Mycket tid har dock gått åt till dricka kaffekoppar, äta thailändska kakor och snacka skit och fiskepolitik med Anders, Herbjörn och Anders Trönder-kompis som jag ännu inte har uppfattat namnet på. Trönderdialekten är synnerligen svår att förstå och jag nickar mig trött i nacken och ler dumt åt det mesta som sägs...

Planen var att lägga ut näten idag, men av olika anledningar fick det skjutas upp till imorgon klockan 10 istället. Så då får jag prova mina sjöben för första gången...

Jag (Erika) har nätt och jämt kommit över att Anders ångrade sig angående att låta oss båda dela på fiskandet. Fast när jag hör vad de snackar om under kaffepauserna (B censurerade ganska hårt ovan) kan jag förstå att en tjej inte är det han vill ha bredvid sig... Helmer och jag har hittills hunnit med några sköna promenader för att ordna saker. Kameran är med hela tiden och det finns massor att fånga på bild. Fredag och lördag bjöd på fantastiskt ljus mesta delen av dagen. Det är bara att maka sig ut när solen börjar gå upp. Synd då att det är så mysigt att vara inne i huset i värmen med en förmiddagslurande bäbis, en god soffa, en kopp te och en bit Helmerfödelsedagstårta. Jag hoppas kunna servera er en del av mina bilder här i bloggen.

Vi har middagat två gånger redan: En gång hemma hos Elin (mosgratäng av traditionellt snitt?) och en gång hemma hos oss med Steve (ugnnsstekt falukorv ) igår kväll. Steve är öns största och enda fågelskådare och vi jobbar på att bli polare. Mer om det senare!

Vi sitter nu på Bryggehotellet på södra Röst och använder deras trådlösa nätverk. Vi har inte lyckats fixa internet hemma i huset och därför kan det bli lite glest mellan inläggen. Men vi ska göra vad vi kan för att hålla er uppdaterade!

Nu slutar vi för idag. Vi ska hem och ugnssteka en hälleflundrafilé. Kanske lite bacon, parmesan och kapris kan piffa till det hela?

Kramelikramen tills vi hörs igen

b&e&h

På väg...

Nu är vi på väg. Genom snöiga skogar, längs frusna fjällsjöar och över upprörda hav går vår resa som, om allt går väl, kommer att sluta vid vårt hus på Skjære på Røst om tisdagens kväll.

Ännu står inte så mycket att läsa i den här blogen, inte heller ser man några bilder. Men ta det bara lugnt:: äventyret har ju inte börjat än!

Vi återkommer så snart vi är installerade. Hoppas att ni tittar in emellanåt!

b&e&h