Skorrunge

Tjenare

"Skorrunge", det vill säga en fågel som ännu inte fått vingar, är också benämningen på sådana som mig: folk som inte har någon erfarenhet som fiskare.

Jag har nu jobbat fem dagar på Anders båt "Alvenes", en 42 fots Viksund stålbåt från -78. En "sjark", alltså med förarhytten i båtens för. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är fantamig ingen semester.

I måndags lade vi ut näten. Vi fiskar med tre nätlängder: två stycken 30 nät långa, och en med 40 nät. Sammanlagt 100 nät alltså. Vi fiskar efter sej nu. Planen är att få så mycket sej som möjligt innan torsken kommer på allvar, för torskkvoten är ganska liten och om vi skulle gå efter torsk nu så skulle vi fånga hela kvoten på någon vecka och sedan inte få leverera med torsk. Så när torsken går till skulle vi få hiva 90% av fångsten tillbaka i sjön. Onödigt. Det är mycket strategi i fisket...

I måndags ja. I fint väder gick vi ut från kajen vid 9-snåret på förmiddagen och gick rakt söder ut från Röst, genom "fjällen", de om sommaren fågelbemängda öarna som ligger mellan Röst och Skummvärfyren som markerar slutet på Lofoten. Anders berättade att vattnen runt Röst är väldigt grunda och att man ofta får väldigt jobbiga vågor direkt utanför hamnen. Det är nerlusat med lömska skär och farleden är en smal remsa på vars sidor Anders pekade ut olika fiskebåtsvrak.

Jag stod med Anders i rorhuset och tittade stint på hav, öar och vågor för att undvika sjösjuka. Men när vi lämnade de skyddade vattnen runt fjällen och kom ut på öppet hav söder om Skummvär tog det inte många minuter innan den första kastspyan kom som en faktura på posten. Sedan tillbringade jag resten av arbetsdagen - 5 timmar - med att försöka kräkas ungefär var tionde minut. Ganska jobbigt efter ett tag.

Lägga ut näten är lätt. Bara att leta rätt på rätt ställe, knyta ikop näten med diverse rep, bojar och flaggor som sedan på Anders kommando kastas i sjön tillsammans med ett 40-kilos ankare i var ände av näten. Gärna i rätt ordning och med bra timing. Och så ska man hinna kräkas också...


Tisdag skulle näten dras för första gången. Då gick vi ut 04:45 i vind som ökade från liten kuling och sjö på ca tre meter. Det ger fina arbetsförhållanden för en skorrunge... Jag hade dock preppat med receptbelagda sjusjukepiller och trots att jag var illamående hela dagen lyckades jag undvika kastspyor.

För att göra en lång historia mycket kort så fick vi 2600 kg fisk. Det tog en jävla tid, mycket tack vare att jag inte är speciellt bra på att dra upp nät ur sjön med vinschen, slita loss sprattlande tiokilosfiskar ur trassliga nät, köra näten genom "grejarn" för att sedan hiva dem tillbaks i sjön igen tillsammans med sina ankare. Jag är inte heller bra på att "slöja", dvs skära av huvud och ta ur inälvor ur ovan nämnda fiskar i full sjögång. Därför kom vi hem 21:30 och jag var helt slut. Jisses.

04:45 gick vi ut på onsdagen igen, nu med Anders trönderkompis Rune som medhjälpare. 1200 kg fisk och tre man gjorde att vi kom hem redan 15.

Torsdagen gav 1500 kg fisk och vi var hemma 17 efter en del trassel och fix med båten.

Nu har jag lite kort om tid och sammanfattar, som ni kanske märker...

På fredagen havererade motorn på båten på grund av igensatta bränslefilter och vi blev bärgade av sjöräddningen. Efter fyra timmars mekande kom vi iväg ut på sjön kraftigt försenade och vi kom inte iland förän vid 20-stryket efter att ha slöjat oavbrutet hela vägen från fiskeplatserna till hamnen.

Tack vare motorproblemen beslutade Anders att ta ferie tills på tisdag då båten ska på service i Svolver på Lofoten. Så jag antar att vi ska lägga nät igen på onsdag. Tills dess är det alltså semester. Och den är välbehövlig, det ska jag ärligt säga er.

Till praktiskt taget varje rörelse ombord på båten använder jag all kraft jag kan uppbåda, allt från att lyfta tunga ankare till att dra loss fiskar ur näten och att bara hålla i sig när båten rullar. Det gör att jag, en kontorskonsult som kan få träningsverk i musfingret efter en lång dag på kontoret, är lite trött i kroppen på kvällen. Det är också mycket psykiskt ansträngade att vet att jag gör ett så dåligt jobb: jag gör fel, långsamt och dåligt hela tiden. Vad annars kunde man vänta sig, visst, men det är ändå jobbigt och otillfredställande.

Jag känner också av min körtelfeber såtillvida att jag inte har någon matlust och att jag är allmänt hängig och trött.

Men allt blir bättre. Hoppas jag. Några dagars vila kommer att göra susen. Jag får sova och äta och vara på land.

Jag ska skriva kortare nästa gång, promis


Björn